Skomakaren som trivs vid sin läst
Det lilla skomakeriet på Östra Förstadsgatan 39 är mer än en verkstad för gediget hantverk. Det är lika mycket en social inrättning. Bland verktyg, symaskiner, nitar, sulor och mängder med skor finns skomakare Patrik Nilsson själv. Mer eller mindre född in i yrket, med över 30 verksamma år bakom sig är han alltid redo att ta sig tid för den som vill prata.
Det har nog aldrig varit ett jobb för Patrik. Att vara skomakare är en livsstil och han konstaterar att allt har kommit att gå in i vartannat. Som ett hjul har det blivit där alla bitar hör ihop.
– Verkstaden här, engagemanget i Hantverksföreningen, eller Företagarna som det heter numera, och så planerna på ett hantverks- och industrimuseum här i stan, konstaterar han och gör en cirkelrörelse med handen.
Han växte upp på Gränsgatan. Far var skomakare med säte på Östra Förstadsgatan 22. Där sprang Patrik som barn så yrket har präglat hela livet.
– Min tanke var en gång i tiden att bli ortopedtekniker. Men så stoppade de antagningen under några år och då bestämde jag mig för att dra i gång fars verksamhet igen. Det är 32 år sedan nu. Jag slutade skolan på fredagen och började måndagen därpå. Då var jag 17 år.
Även om det aldrig blev några högskolestudier för Patrik har han fortbildat sig till ortopedisk skomakare hos Severino Zia i Malmö.
Patrik försäkrar att han trivs med sitt yrkesval, även om det kanske aldrig varit ett medvetet val. Och på en skomakares bord hamnar mycket mer än skor och stövlar. Patrik tar sig an alla typer av läderarbete, även en del sadelmakeri. I verkstaden står två stora sitsar till solstolar som Patrik har bytt tyg på.
– Det mesta går att fixa, konstaterar han nöjt.
Utöver verksamheten i Trelleborg, har Patrik inrättat ett skomakeri i sambon Kristins garage i Karlshamn dit han åker på helgerna. Han konstaterar att arbetsbördan varierar men att det märks tydligt när den kyliga årstiden är i antågande och folk börjar plocka fram sina vinterskor.
– Då är de på hugget, skrattar Patrik.
Han säger att den ökade medvetenheten om miljö får oss konsumenter att laga även billigare skor och att allt fler väljer att lägga pengar på kvalitetsskor. Själv har Patrik engelska sådana till försäljning.
– Vardagsmodet styr i dag, men vill man vara klädd får man köpa kvalitet.
Dörrklockan plingar och Patrik ursäktar sig. Kunden vill ha hjälp med att klacka om ett par damskor och undrar om de går att laga.
– Jadå, jadå, försäkrar Patrik och undrar när de ska vara klara. Kunden är bara tacksam över att skorna går att laga och är villig att ge Patrik all tid i världen. Två dagar senare ska de vara klara, lovar han.
– Fixar jag! hojtar Patrik när kunde försvinner vidare.
Öppettiderna följer han, men några exakta arbetstider har inte Patrik. Han försöker jobba undan. Av erfarenhet vet han att det inte är bra att låta jobben hopa sig. Samtidigt får det inte bli för mycket.
– Jag säger som de skrev i tidningen Praktiska nyheter – En bra arbetsstol minskar tröttheten och ökar arbetstakten. Hälsa och trivsel går inte att köpa för pengar. Har man inte sin hälsa har man ingen nytta av pengarna. Sedan har vi alla våra motgångar.
Genom alla år har landets skomakerier fungerat som små sociala inrättningar. När Patriks mor var med i skomakeriet bjöds alltid på kaffe ett par gånger om dagen.
– Jobbet blir gjort ändå. Man måste ta sig tid, i dag har många inte ens tid att lyssna på när någon annan säger två ord, fortsätter Patrik och skakar på huvudet.
Nästan lika länge som han drivit eget har han varit engagerad i Hantverksföreningen i Trelleborg där han är fastighetsansvarig och kassör. Patrik pratar varmt om den vackra fastigheten i korsningen Östergatan-Österbrogatan och om det nätverk han skapat tack vare föreningen. Med entusiasm och spänning blickar han framåt och har stora förhoppningar på det hantverks- och industrimuseum som Föreningen Gamla Trelleborg och Trelleborgs kommun har planer på att skapa.
– Förhoppningsvis blir det denna mandatperioden, annars får vi börja om från noll igen. Troligen blir det på Skyttsgården och då skomakarmuseum, urmakarmuseum och frisörmuseum. Dessutom kan man tänka sig utställningar om Trelleborg AB och annan industri.
Tidigare har Patrik varit med och byggt upp skomakerimuseum både på Ven och i Näsum. Han säger att det var suveränt roligt och försäkrar att han har massor med grejor kvar i sina gömmor.
– Jag har kommit över en samling med barnskor som är från 1700-talet och fram till mitten av 1950-talet. Jag har samlat på mig och kan bygga upp ett museum utan att röra det jag använder. Det känns viktigt att visa för eftervärlden så att vi inte får generationer som inte vet någonting om våra gamla hantverk. Jag blir nog den siste här, jag tror inte att någon vill ta vid, men man vet ju aldrig.
Sin fritid ägnar Patrik åt trädgård, naturupplevelser, sjöscouterna och löpning. Han säger att de tidiga morgonrundorna längs havet får honom att må bra och håller honom i trim. För Patrik har det blivit ett sätt att komma i gång med dagen. Tillbaka i hemmet tar han hand om sin dementa mor och ser till så att han kommer i gång och iväg innan det är dags att ta itu med dagens arbetsuppgifter.
– När jag springer kopplar jag av. Vi var nyligen på Ven och det var samma upplevelse där. Att höra tystanden, se på hararna och fåglarna är underbart. Men så kan man inte ha det jämt. Man måste ha något att göra till vardags, annars deppar man ihop.